- Varför avbilda en häst?

- Varför inte en hund, jaktkamraten sen urminnes tider?

- Eller varför inte en älg som var våra förfäders och förmödrars viktigaste jaktbyte och födokälla?

Trähästen var från början en leksak för barn och en hyllning till arbetskamraten i jord- och skogsbruket.

För att förstå sammanhangen skall vi göra en resa i historien och berätta en spännande bit av vårt gemensamma kulturarv.
 
Täljda hästar av Svensk, Bergkarlås

Olika ledtrådar från det förflutna bildar tillsammans en intressant väv:
  • Trakterna kring Mora har spår efter flera vikinga-bosättningar och gravar

  • Hästen var asa-trons (vikingarnas) heliga djur

  • När Sverige kristnades angrep kyrkan bl a dyrkan av den "orena" hästen eftersom den var asa-trons heliga djur . Ett välkänt knep som fick genomslagskraft i nästan hela Sverige, förutom bl a Norra Dalarna!

  • 1624 skrevs en predikotext där biskop Rudbeckius ondgjorde sig över den ogudaktiga trähästen som fanns till salu på marknaden
I mitten av 1600-talet finns ett domstolsprotokoll från en häxprocess i Mora där en präst hävdar att häxorna använt sig av trähästar för att bl a tjuvmjölka grannens kor. Länsmannen spädde på anklagelserna och sade att det var Djävulen själv som gav barnen trähästarna ...

Trots dessa angrepp från kyrkligt håll på hästen som levande djur och symbol, verkar det som om man inte lyckades bryta mytens makt. I trakterna kring Mora har man funnit bevarade trähästar som kan dateras till åtminstone 1600-talet.
 
4:e generation Julia med samlarhästen Sannarg

Urhästen
Urhästen levde för 50 miljoner år sedan i Nord-Amerika. Till storleken var den ungefär som en räv och dess trampdynor var mjuka. Dagens tamhäst är ett uddatåigt hovdjur och en jämförelse mellan de båda, visar på stora skillnader. Med tiden dog hästen ut i Amerika, men återinfördes till kontinenten på 1500-talet.

Hästen kom till Europa genom en landförbindelse mellan Amerika och Berings sund och spred sig via Asien vidare till våra trakter. Innan människan lärde sig att tämja hästen, var den ett begärligt jaktbyte.


Hästen som maktmedel
För cirka 4 000 år sedan , d v s cirka 2 000 år före Kristus kom den första hästen till Sverige. År 1990 fann arkeologer i Västergötland lämningar av en häst från denna tid kallad yngre stenåldern.

Samtida fynd visar även elegant båtformade yxor, som anses härröra från ryska nomadstammar. Dessa hade lärt sig att tämja hästen och spred mycken skräck där de drog fram på sina erövringståg. Formen på yxorna som de lämnat till eftervärlden har lett till att de kallats för "Båtyxefolket". Första kontakten med hästen för våra förfäder var alltså när den tjänade i våldets tjänst, men snart framstod hästens alla fördelar även i fredligt utnyttjande.

Marija Gimbutas, professor i antropologi, University of California; har ägnat en del av sitt liv att forska i det ryska ryttarfolket och vad det innebar att få tillgång till hästen som maktmedel. Gimbutas menar att den fredliga, kvinnodominerade kultur som utvecklats under lång tid, utplånades av de indoeuropeiska stammarna. Ryttarna kom i vågor och med vapenmakt tog de herraväldet.
Det Gimbutas tar fasta på och tolkar är bl a begravningssätten. Mannen började läggas centralt i gravarna, tillsammans med vapnen, medan däremot kvinnor och barn ofta fick mer oansenliga placeringar.


Myternas häst
Den omvälvning som det innebar att få tillgång till hästens muskelkraft och därmed kanske själv få makt över andra - har inspirerat till stor mytbildning kring hästen.

Pegasus, (grek myt) den bevingade hästen, modern symbolik för diktarens inspiration, "att bestiga Pegasen".

Kentaurerna (grek myt) var ett slags halvmänniskor/halvhästar, enligt sägen vilda och begivna på kvinnor och vin.

Enhörningen, fabeldjur under antiken, symbolen för renhet och kyskhet under medeltiden, kunde endast infångas av en jungfru.

Helios, solguden, åkte i fyrspann med solen över himlavalvet.

Sleipner var Odens åttafotade häst som bar de döda krigarna till Valhall, vikingarnas motsvarighet till himlen.

Frejfaxe tillhörde asaguden Frö och starka fruktbarhetsmyter har florerat kring denna häst. I bl a Olav den heliges saga finns omnämnt hur kungen "frälser" en bondfamilj från en hednisk hästddyrkan som är kopplad till fruktbarhetstemat.

Apokalypsens fyra ryttare, dödens budbärare i Bibelns Uppenbarelsebok, sades förebåda krig, hungersnöd, pest och död.


Gudarnas häst som plötsligt blev hedningarnas häst
Vi möter hästen avbildad i grottor (t ex Lascaux cirka 20 000 år gamla ), på hällristningar, bildstenar och skeppsstävar. I Asatron var hästen upphöjd till heligt djur och hästkött åts vid offerbloten till asagudarnas ära.

När Sverige stegvis övergick till kristendomen , från 1000-talet och framåt, försökte de kristna på olika sätt att bryta asatrons makt över människorna. Ett sätt var att angripa de attribut som var heliga för asatron, och då bl a hästen. Projektet visade sig inte vara helt enkelt att genomföra, speciellt inte i Norra Dalarna. Hästen verkar här ha en särställning, som gjorde att allmogen inte okritiskt accepterade kyrkans nyordning. Det finns två intressanta indikationer på detta, dels ett dokument kring den s k fördomsutbredningen kring hästslakten (se kapitel nedan) och dels ett domstolsprotokoll från 1600-talets häxprocesser. Båda fenomenen utgör bitar i ett märkligt pussel kring trähästens historia. Lägger man dessutom till kännedomen att trakterna kring Siljan utgjorde en boplats för Vikingar (flera gravfynd finns) - framträder en bild av en trakt som länge haft en obruten och stark kedja av respekt och varm känsla för Hästen, både som levande djur och symbol.


Djävulens leksaker
Det kanske mest uppseendeväckande dokumentet vad gäller trähästar, är från 1600-talets mitt och beskriver en häxprocess i Mora. Domstolsprotokollet beskriver en utsaga från Mora församlings präst Elavus Andre Skragge, som vittnade om att häxorna använde s k "bäror" d v s magiska träföremål i form av djur (bl a trähästar), för att utföra djävulens handlingar. Länsmannen i Mora påstod dessutom att det var Satan själv som delade ut "bäror", små hästar, till barnen.

Den ursprungliga kampen om själarna gentemot Asatron, hade nu faktiskt urartat till en regelrätt förföljelse av människor, med kyrkans och maktens män som pådrivare.
Ett mörkt, men inte desto mindre viktigt, kapitel på väg mot förståelsen av oss själva och vår historia.


Norra Dalarna fri från häst-fördomar
Ett annat intressant fenomen har beskrivits i Egardts bok "Hästslakt och Rackarskam". I boken framställs mellersta och Norra Dalarna som en av de få platserna i Sverige där fördomen mot hästkött och slakten inte varit utbredd. Området kallas för ett reliktområde (relikt = kvarleva från äldre tid). Vid en traditionsuppteckning som avser tiden 1830 och framåt, framstår detta område som en "vit fläck" på fördomskartan.

Vad betyder detta i klartext? Jo, att kyrkans syn på hästen som "oren" , framförallt bannlysningen och förbudet att befatta sig med slakten och köttet - inte accepterades av Norra Dalarna.

En förklaring kan vara att bondebefolkningen var socialt homogen och i stort sett lika fattiga med samma levnadsvillkor. Sannolikt behandlade man hästar i Norra Dalarna, levande som döda, som man alltid gjort - påbudet att anlita en speciell rackare för slakten, vann i vilket fall som helst inget gehör.
 
Foto: Karl Lärka, Mora bildarkiv

Kuriosa: De flesta känner säkert till uttrycket "rackarungar", ett ord som hade en helt annan laddning förr i världen. Rackarens barn hade det mycket svårt, var utstötta från gemenskap och andra barn fick inte leka med dem.


Hästens betydelse för folket runt Siljan
I en småbrukarbygd var hästens viktigaste uppgift att hjälpa till i jord- och skogsbruk och till att transportera varor och människor.

Det riktigt stora uppsvinget i skogen kom vid 1850-talet, då efterfrågan på sågat virke ökade kraftigt i Europa. I valet mellan att själv göra kol av virket eller att sälja skogen till ångsågarna som gav en klart större förtjänst mot mindre arbetsinsats - blev naturligtvis det sista alternativet mest populärt.

Den omfattande och arbetsintensiva skogsavverkning ledde till att männen ofta periodvis fick bo hemifrån i skogskojor. Till sin hjälp med det slitsamma arbetet i skogen hade de arbetshästar. Vid lediga stunder täljdes figurer i trä till barnen hemma och ofta var det vännen och arbetskamraten hästen som avbildades.
En trähäst som några hundra år senare blivit en symbol för Sverige.


Hästarna i Falu Koppargruva
Hästen var oerhört värdefull för transporter i samband med kolning och vedhuggning , malm-, järn- och råkoppartransporter. Den första industriella arbetsplatsen i Sverige låg dessutom i landskapet - Falu koppargruva. Enligt analyser skall viss verksamhet ha förekommit redan på 800-talet och med säkerhet fastslår skriftliga källor att driften varit igång år 1288. Fr o m 1500-talet var dalkarlar från de norra delarna av landskapet sysselsatta i gruvan och det sades att "..mest allesamman plägade arbeta hos bergsmännen".

Hästen tjänade även nere i Falu gruva, där den föddes, levde och dog i de rökfyllda och mörka gångarna. På 1600-talet fanns 20 hästar uppstallade samtidigt nere i gruvan.

Förutom Falu gruva, bröts det malm på flera andra platser i södra Dalarna. Bergsbruket krävde väldiga mängder ved bl a vid tillmakningen (brasa direkt på berget). Fr o m 1700-talet behövdes även omfattande timmerkonstruktioner till stöd i gruvgångarna för att förebygga ras.
 
Foto: Karl Lärka, Mora bildarkiv

Träkol till förädlingen av malmen behövdes i mängder. En kolmila var 120 dagsverken och räckte endast 2 dygn i masugnen. På 1700-talet fanns 400 stycken masugnar i drift, vilket kan ge en uppfattning om den mängd människor och hästar som arbetade för att hålla allt igång!

Samtida storkonsumenter av kol var även bruken som nu hade sin blomstringstid.


Därför en häst!
På senare tid har framhållits att älgen borde vara Sveriges nationalsymbol istället för dalahästen. Det har kanske sin riktighet beroende på vilket perspektiv man har. Ser vi till våra stenåldersförfäder och deras primära överlevnad är det inte helt fel. Förhistoriska boplatsfynd i Norrland har visat att 75% av alla benrester i avskrädeshögar var älg. Detta vittnar om något hur oumbärligt villebrådet var för cirka 9000 år sedan och några tusen år framåt.

Ser vi däremot tillbaka de senaste 1000 åren och framåt och försöker att föreställa oss vad hästen betytt för vårt välstånd idag - så svindlar tanken av tacksamhet.
En tacksamhet för alla dessa timmar genom seklerna som hästen troget arbetat i människans tjänst.
 

Därför en Häst!